Trädgården

onsdag 28 oktober 2009

I väntan på...



Om jag haft kameran med mig...
hade jag kunnat fånga Arnie i helprofil med ljuset som en aura runt hans kropp.



Positiv dag i går... Båda pojkarna hemma o Tanya. Det är alltid en glädje när barnen är hemma, speciellt nu när dem blivit så stora och börjat få luft under vingarna och söker egna utmaningar långt hemifrån. Armen är på bättringsväg - tack vare att jag faktiskt så gott det går undviker att använda den - vilket dock är svårt. Fick fixat en snygg annons för vår gårdsbutik till Jul i Ljung (även om slutfinishen gjordes av proffsige Holger Sandin - tack!).


Vår nya häst är killen till höger - tror han heter Diffen!


Anna-Karin med vår nya foderhäst, ringde under morgontimmarna och sa att dem kommer fredagen den 6 november. Det känns som om allt nu faller på plats, ingen oro i hagen, ingen mer kalabalik under ridturerna. Hannah får tyvärr åka tillbaka till sin ägare. Troligtvis blir det nog så att Hannah får åka till ett permanent ställe (slakteriet). Något är fel med hästen, och antingen vet ägaren det, men berättar inte, eller så vet han inte, utan bara trött på hennes fasoner. Men jag tror det är något som inte stämmer. Därför har jag bett min kompis Maria (som kan "prata" med hästar) att komma o lyssna av om Hannah har något att säga. Jag är nyfiken på om min egen inre känsla har rätt.

Medan jag gick och plockade ved igår, slängde jag ett öga in i hästhagen. Jag blev helt tagen av ljuset, hästen och naturen... Men hade jag en kamera på mig? Nej! Fort som sjutton sprang jag in och ut igen. Även om ljuset var kvar, så inte stod hästen kvar på samma ställe, men det blev ett ganska magiskt kort ändå.

Idag blir det städning - måste passa på när pojkarna är hemma och jag behöver hjälp med tunga lyft. Till helgen kommer de närmast sörjande hem - jag har den äran att fylla 46 år:-)

fredag 23 oktober 2009

Höstkänsla

Mina jordgubbar står fortfarande kvar i en låda utanför stallet.
De ändrar färg från grönt, till gult o rött, för att slutligen bli bruna - antar jag.
Vackert och fascinerande att följa processen.
Dem ska få stå kvar i lådan över vintern - nyfiken på hur dem klara sig.


Trädgårdens höstliga förfall är njutbart.
Frosten som nyper och stannar tiden.
Sommarens vackra fåfänga, med klippt gräs, ogräsrensade rabatter
och prunkande grönska
stannar upp och går i dvala.
Jag går till ro,
andas in den höga fuktiga höstluften
vandrar i trädgården och betraktar
en tid som flytt.
En kopp te, sittandes på en skinnfäll
på altanen, undan det disiga flygregnet,
värmer och ger energi inför nya tider.

Min trädgård har gått i ide -
min själ laddar inför nästa årstid.

onsdag 21 oktober 2009

Inspirationsdag



Mitt bidrag till Gäsene-Herrljunga Biodlarförenings hemsida


Gårdagen bjöd på en hel eftermiddag och kväll i inspirationens tecken. Lars Bengtsson som är slakterikonsult var hos oss och tog del av våra planer. Underbart med människor som kommer "utifrån" och ger en helt annan bild av hur ens idéer och drömmar kan förverkligas genom att ta steg som man inte för sitt vildaste kunde tänkt ut själv:-)

När Lars åkte framemot sextiden bubblade och jäste det i mitt huvud av "sätta-i-gång-lust". Men som Lars sa, "ta det nu lugnt, fundera över saken, förhasta er inte..." Det är lätt att säga!!!
En stund senare befann vi oss på nästa inspirationsmöte - att ha biodlandet som näringsverksamhet. Ett antal föredragshållare berättade om biodlarnäringen. Mycket av det som sades var jag redan bekant med, eftersom vi har hållt på i 1,5 år nu. Vad som gjorde mig en aning bekymmersam var hur dessa män (modell äldre), istället för att påtala glädjen och det positiva i denna typ av verksamhet, ifrågasatte om man verkligen skulle hoppa på detta... Undrar om dem lyckades locka till sig några nya biodlare? Som tur var, var Tua Cultura där och LRF hade en mycket positiv o glad represant i form av en företagscoach där. Dessutom var Lars Jonsson från Herrljunga Biodlarförening där och hjälpte upp det hela.

När jag tänker på det, så undrar jag om det var inspirerande! Jag var nog mest fascinerad av hur illa det kan gå när man som person och förening har svårt att gå framtiden till mötes...










måndag 19 oktober 2009

Back on the track

Grävprojekt - stjärnflocka, aklejor och en liten hortensia...

Gjutningen blev klar i lördags, nu har vi börjat mura...

Vintern kom med besked, men varade bara en dag...


...även om frosten tog det mesta uthärdade min Nevadaros
och blommade och blommade...



Efter att ha varit utan dataskärm i tre veckor är jag äntligen tillbaka... Och det känns som om ett helt år har gått sedan dess. Det har varit kyla med frost ända ner till 6 minusgrader, vilket resulterade i att många av mina pelargoner strök med. Men tror ändå faktiskt att många av dem överlevt - nere i rötterna! Sedan kom stormen och tog 4 rutor i växthuset. Nya är inhandlade på underbara Vimle Glas, men inte ditsatta ännu. Väntar på en stark man som dessutom har tid! Och sen... kom vintern. Oj vad det snöade och snöade, och oj vad det var vackert. Jag älskar vintern, men den kom lite olägligt. Hade lurat upp min stackars mor från Göteborg, för att åka till Ulricehamn och shoppa blommor till butiken. Hon blev stående i snömodden med sina sommardäck, precis som en del andra blev:-), och vi beslutade att stanna hemma. Snön övergick till regn och kvällen avslutades i underbara goda vänners lag med god mat och gott vin. Inget ont som inte har något gott med sig. Även om hjärnan hade lite ont dagen därpå.

Jobbet med fårhuset går framåt, även om det varit lite stiltje en vecka på grund av älgjakt. Men nu är grunden gjuten och vi har börjat mura upp cementblock. Lammslakten som blivit uppskjuten så många gånger, skall nu äntligen bli av, vilket känns väldigt skönt. Har blivit en hel del extraarbete med utfodring och många olika hagar med djur att hålla ordning på.

Trots att jag egentligen inte bör utsätta min tennisarmbåge för påfrestning är det svårt att låta bli en del saker. Gräver mycket försiktigt ner lite plantor i en rabatt som jag tänkte skulle bli stor och prunkande till våren. Det går inte fort, men det går långsamt och det moler ganska gott i armen efteråt. Men att hålla sig från trädgården är svårt, för även om den gärna genererar arbete så är den dessutom läkande.