Trädgården

lördag 27 november 2010

1:a Advent

I morgon
är det redan den 1:a advent.
Och snön har vräkt ner hela veckan.
Vintern har landat med besked.
Landskapet har bytt skepnad
och insikten om att vi ännu inte trätt in i december,
gör att den bistra vinterkylan känns märklig.


Trädgården vilar
aktiviteterna har flyttat inomhus.
Förberedelser inför den stundande julen
fyller mig med glädje.
Adventsljus brinner
värmande o hemtrevligt i varje fönster.
Julens dofter smyger sin in i förtid...

I butiken
har den stora brasan tänts.
Gransriset har täckts av snön.
Lyktor lyser välkomnande.
Och inne i butiken
bjuds kunder på glögg o pepparkaka.




Det första ljuset
ska snart tändas.
Under tidig morgontimma,
medan morgonen fortfarande vilar
stilla o orörd.

Kram
Ulrika


måndag 22 november 2010

Det är dags...

Första adventsveckan är här!
Och som på beställning kom kylan o snön.
Förmiddagen här på Galtholmen
är grå, kylig o snörik.
Ett underbart täcke lägger sig bekvämt tillrätta
och låter mig få den absolut riktiga känslan
för julens ankomst.

Trädgårdsarbetet
är nu en gång för alla,
åtminstone för detta året,
över och det som nu inte blev gjort får tålmodigt
invänta våren o värmen.

I äpplelunden
vilar en andäktig stillhet o ro.
Det är märkligt hur ett sådant lugn
kan infinna sig när man stiger
innanför häckens inramande famn.
Aromaträdet sitter fortfarande löv kvar
fast här varit bitande kallt länge nu.

Kattsvansens
gråbruna fröstställningar tyngs ner av
den nyfallna snön och blir ett underbart
vintrigt stilleben.



Och i växthuset
har odlingssäsongens tid passerat.
Jorden som skulle tömmas ligger delvis kvar,
liksom glaset som skulle rengöras...
Tiden som tycktes så evig
försvann i ett nafs.
Snön ligger som ett lock över allting
dags att gå till ro och ladda batterierna
inför kommande säsong.
Ingen tar arbetet ifrån en, och tur är väl kanske det...
När våren kommer är lusten så mycket större.

KRAM
Ulrika





tisdag 16 november 2010

En morgon i november...

Så äntligen
kom då den efterlängtade solen.
Morgonen är krispig o nyväckt...
Förhoppningarna är stora,
som vanligt...
Troligen för stora!
Kanske är det därför som glädjen
inte känns fullkomlig...

Plommonträdet
ståtar i sin nakna skrud
mot den klarblå novemberhimlen.
Bryr sig föga om förhoppningar,
förväntningar, krav eller måsten...
Vet att det är dags att vila,
står stadigt o väntar tills det åter är dags
att vakna till liv.

Rosornas ännu gröna bladverk
förvandlas till ulliga lammöron
i frostens kyliga omfamning...


Inget blommar längre
i trädgården...
Men smyckad är den ändå,
av diverse vackra spiror som slingrar sig
vackert i morgonljuset o låter prismorna
dansa i solens uppgående strålar.
Dagen närmar sig!


Snart
badar hela trädgården
i novemberdagens sol!
Och troligen kommer även jag
att vakna till...
förhoppningen är stor!

KRAM
Ulrika



onsdag 10 november 2010

Dagarna innan...


...årets första riktiga snötäcke
lade sig tillrätta här hos oss,
hade vi några underbara dagar med
kall hög luft...



Frosten tog ett hårt
tag i trädgården o naturen runt omkring.
Det frasade o knastrade i gräset när man
tog sig till o från stallet...

Löven har lämnat
träden för i år,
och kvar står fantastiska trädskelett
och vajar i höstvindarna.
Våra två gamla lönnar
som paraderat utanför huset
under troligtvis hundra år...
skall få sig en hamling till senvintern.
Då liknar dem mest två jätteträpåkar...

Jag älskar denna
tid på året...
innan snön kommer o lägger sig bekvämt tillrätta.
Förberedelser inför advent,
med granris till fönster o korgar,
lyktor som tänds i skymning för att förstärka stämningen...
det är höjden av höstmys!!!



Men, så var det ju det här med
min rabatt...
Eftersom min rygg spelat mig spratt
denna höst, så har jag beslutat att inte mylla den på djupet.
Jag fyller på med jord ovanpå!
Hann precis tömma halva växthuset på
jord som gick till återanvändning här i rabatten,
innan snön kom!!!


Kram
Ulrika




lördag 6 november 2010

Tider som flytt...

Även om det inte var
speciellt länge sedan som sommaren
värmde oss och omgav oss
med den allra underbaraste blommning,
så känns det just idag som en väldigt avlägsen tid.
Som om om det kunde varit ett år sedan...

Tiden rinner iväg så fort...
och vi med den.
Hinner inte tänka efter.
Dagarna går en efter en,
veckor passerar, månader går...
Trädgården blomstrar, fryser, multnar,
byter skepnad, går i idé,
vissnar o lägger sig till ro.

Kvar finns bilden
av dessa tider som flytt...
Bilder som kräver bevis för att kunna frammanas.
Bläddrar förstrött bland alla bilder
som jag lagrat i datorn,
och för varje bild som rullar fram på skärmen,
återkommer minnen av lycka och "aha"upplevelser ...


Den blå Biedermeieraklejan
som blommade så underbart i början av sommaren...
Fröer som jag sått,
som stått som små plantor ett helt år o mognat,
genom den iskalla o snörika vintern.
Och som sedan resulterade i denna ståtliga blomma!



Maidens Blush,
som slingrade sig runt ekstaketet,
med sin förföriska ljusrosa doft...
den doft, den sinnebild jag vill behålla
medan snön ligger vit och tät över min trädgård,
som gått i vila för detta år...
men som redan glädjer mig inför kommande vår.
KRAM
Ulrika