sprack solen fram ur snöandet.
Och den efterlängtade turen på kalfjället
blev äntligen av.
Ryggsäcken packades med kaffe o smörgås.
Och längdåkningsskidor hyrdes.
Under hela vår tur på kalfjället,
mötte vi inte en enda själ;
förutom den personal
som hade hand om våffelstugan
som var vår första rastplats.
Vår färd fortsatte genom ospårad terräng,
Vår färd fortsatte genom ospårad terräng,
mot nästa delmål.
Då kom SNÖN och BLÅSTEN.
Vi kröp in i ett vindskydd
satt där o njöt av varm dryck o smörgås,
allt medan snön yrde o vinden ven utanför.
Sikten var ca 10 m.
Men ovädret varade inte speciellt länge.
Strax tittade solen fram igen,
och vår färd fortsatte med den sista etappen
över kalfjällets magnefika vidder.
från fjällen, då fika o bensträckning krävdes,
landade vi på denna vackra plats -
Vismansdalen, och Barbrohöjden.
En gammal gravplats från stenåldern,
med ett läketräd.
På informationsbladet stod det att man drog folk o fä
genom hålet i trädet, när de var sjuka,
med tron att trädet skulle bota.
Fascinerande!
Det kanske var helande myror,
vem vet...
KRAM
KRAM
Ulrika