Avbrott

Äntligen har vi fått tillbaka vår telefon - och vårt internet... Man blir väldigt lätt sårbar när hela tillvaron är uppbyggd kring ett fungerande telefonnät. Men, livet rullar vidare i full fart i alla fall. I trädgården händer inte så mycket just nu, det mesta går till ro, även om blomprakten fortfarande är överdådig. Vi har haft en del frostnätter - dock inget som oroat växterna.

Egentligen har jag ingen inspiration idag, är stel i kroppen efter gårdagens första arbetsdag på vårt nya fårhus. Eftersom jag har värk i armen, så har jag order på att inte arbeta för mycket - och helst inte alls - men det är svårt. Ulrik Blomdahl och hans grävmaskin var här i går och rev ner en massa "dålig energi" (= vårt gamla fårskjul och ett vedskjul), för att ge plats åt ett nytt med positiv energi. Vi hittade ett grävlinggryt, men tror det var tomt, eller rättare sagt hoppas att det var tomt. Fantastiskt vad fort det går med stora maskiners hjälp - för att inte säga hur bra det blir. En helt ny gårdsbild uppenbarade sig, och det skall bli otroligt roligt att se hur det blir när allt är klart - vilket förhoppningsvis är före novembers ingång.

Avkastning

Grönsaksavkastning...

Frodig höstgrönska...

Den vackra Hannah, med potensialer till avkastning...

Igår var det dags för premiär på hästryggen på min nya Hannah. Det blev en spännande tur, som faktiskt resulterade i att jag åkte av!!!! För första gången på jag vet faktiskt inte när, så lyckades jag bli avkastad. Hannah har fått styra och ställa som hon vill hos en ung tjej som varit hennes tidigare foderägare... "Men nu är det slut på det, lilla Hannah. Nu har du hamnat hos en enveten och segerviss 45-åring, och då slutar det bara på ett sätt; vi kommer att bli goda vänner och du kommer underfund med att det är trevligt att ha mig som ledare."

Trots att hösten så sakteliga tar över, så finns ändå prakten i trädgården kvar. Har börjat plocka bort och rensa lite här och var. Känner sådan lust att minimera i trädgården efter all frodighet. Krukor töms, pelargoner flyttas in i växthuset och ger plats för höstens alla vackra löv att singla ner med höstvindarna och landa på den nyklippta och krattade gräsmattan.

Växthusets tomater, gurkor och chilifrukter fortsätter att ge skörd, även om tomaterna nu är på upphällningen. Troligtvis blir det för fuktigt i växthuset under nätterna, för även gurkorna börjar säga ifrån. En del plantor börjar ruttna, vilket är synd. Att inte kunna gå ut och hämta sig en gurka eller fyra:-), kommer att bli konstigt. Hoppas dock att alla chiliplantor hinner gå färdigt innan frosten kommer. Värme och sol i massor nu denna veckan kan göra susen.

Helt plötsligt...

Min "Ilse Krohn", som egentligen tycker om zon 1-3,

men faktiskt både överlevt, frodas och blommade hos mig i zon 5.

Längst in bland det gröna frodas fantastiska pumpor.

Har fått många underbara tips på vad man kan göra

med denna grönsak. Tack alla underbara marknadsbesökare!!!

...upptäckte jag att hösten kommit. Det har varit en absolut fulltecknad tid av marknader, möten med människor, sågning, hästförsäljning och mottagande av ny häst, butiken, konstrunda, fårhusplanering... mm. mm.
Allt har löpt i ett, och jag har inte haft tid att uppfatta höstens intåg. Plöstligt har naturen bytt färg, luften är klar och hög - det har blivit kallare och rönnbären lyser i kapp med höstsolen. Löven flyger av björkarna och landar på daggvått gräs. Naturen drar sig tillbaka och förbereder sig på vila.
Kanske dags för det själv också! Nja, inte riktigt än, men snart blir det väl så. Trädgården och jag skall ha konstruktivt grupparbete innan vintern slår till = omplantering och lite grävning:-)

Dessutom skall jag njuta av min nya bekantskap - Hannah -, ett mörkbrunt varmblodssto som kom till oss i söndags. En pigg och alert dam som förhoppningsvis skall förgylla tillvaron för oss med många härliga ridturer. Vår älskade lilla Embla åkte, efter viss envist motstånd vid transportlastningen, till sin - förhoppningsvis - nya ägare en stund innan Hannahs ankomst. Allt känns väldigt bra, och jag har växlat ner från turbofart till fyrans växel. Nu kan hösten få komma med dunder och brak. Mycket är på gång, och det känns bra; ingen stress, ingen oro.

Premiär

Ja, inte ser det mycket ut för världen, men det är vårt bord det första.

Men någonstans måste man ju börja.

Ja, så har man då avverkat den första marknaden som gårdsbutiksägare! Riktigt roligt, men så mycket slit för nästan ingenting. Jag verkligen beundrar dem som helg efter helg orkar med att åka och exponera sig på marknader runt om i landet.

Blev faktiskt förvarnad av en av de andra rutinerade försäljarna; "Ha inte för stora förhoppningar", sa han med glimten i ögat. Kanske var det därför som jag tyckte att det faktiskt gick riktigt hyfsat:-). Och efter denna första erfarenhet, så vet jag ju precis hur jag inte skall göra inför nästa helg i Vimle och Mästerskapsodlaren! Ser faktiskt fram emot helgen - mest kanske för att jag skall få träffa Anna och Lotta igen!!!!

Embla

Vår underbart charmiga Embla

som snart skall åka till ett nytt och förhoppningsvis livslångt hem.

Idag har vi sålt vår älskade hästtjej - Embla. Det är alltid väldigt oroligt att sälja ett kärt djur, man vet aldrig riktigt var det hamnar, hur det blir osv. Men Karin som köpt Embla har gjort intryck på oss. Hon är en varm och mycket omtänksam människa, och jag känner att detta blir så bra - både för oss och för min hästtjej.

Efter att ha bemästrat febern och min heshet - vilken i och för sig gått över till en retlig hosta som irriterar mina stämband, vilket i sin tur bemästras med ett idogt intagande av honung - avslutas nu dagen med saftkok, och inläggning av rödbetor. Imorgon blir det premiär för oss - vi skall stå på vår första marknad (Hantverksdagen i Hägna, Herrljunga Kommun). Som tur är har vi bokat oss ett bord inomhus, med tanke på dagens väder och det utlovade, så tror jag att det var klokt. Skall bli roligt och spännande.

Feber och hosta

Energigivande upplevelse

Energigivande färg

Resultatet av egen odling skänker lycka och energi...

Ljudet och doften av betande hästar är lycka ...

När man har som mest att göra, och vill att allt skall flyta för att få ihop tillvaron, då vill man inte drabbas av feber och hosta. Plötsligt går allt i slowmotion och det finns ingen som helst energi kvar till det som MÅSTE göras. Man liksom svävar omkring i en bubbla, och huvudet känns som en bomullstuss.

Ändå måste jag försöka ta tag i mig själv och göra klart inför de stundande helgerna. Akvarellpapper och penslar stirrar uppmanande på mig från bordet, och undrar när vi skall sätta igång... - Snart, svarar mitt bomullshuvud. Jag försöker skjuta på det så länge som möjligt. Även om jag vet att det inte blir bättre senare. Snarare tvärtom, ju längre jag skjuter på målandet, desto mer pressad blir jag. Men vad blir det för bilder, när febern yrar omkring i min kropp?

En sväng i trädgården först... för inspirationens skull. En trygghetsrunda bland det som utan tanke på bekymmer blommar och frodas, ger faktiskt energi. Förhoppningsvis så mycket att det räcker att fatta taget om penseln.

Tittar på pelargonerna, plockar bort vissna blad och blommor, plockar några fullmogna lila plommon (bra med antioxidanter när man är sjuk!), lyssnar på hästarnas förnöjsamma betande i hagen, luktar på blommorna hos New Dawn som slagit ut igen... och slutligen in i växthuset. Plockar lite gula tomater och låter doftsensationen från växthuset genomsyra hela mig. NU är jag redo.

Dofter av höst

Sensommarfägring

Söta goda plommon - bara att plocka för sig...

Kaprifolen som doftar gudomligt

Ibland undrar jag om inte naturens dofter är som intensivast på hösten.

Igår kväll, när jag gick en promenad med hundarna,

blev jag fullkomligt betagen.

Luften var stilla och sensommarsval.

Naturens fuktiga dofter, blandades upp av en svag men ändå angenäm doft av kogödsel.

Det fanns värme kvar från dagen, trots att klockan var sen.

Väl hemma i trädgården, slog min kaprifol till med full kraft i mitt doftcentrum!

Helt oslagbar i sin sötma och förföriska komplexitet. Samtidigt som svaga dofter från höloftet blandades med det nyklippta gräset, smög sig dofter av förruttnelse upp från kärret en bit bort.

Det var helt enkelt en sådan kväll, då man inte vill gå in, utan bara vill stanna i detta upplevelserika nuet och njuta av varje sekund, varje doft, varje ljud som naturen behagade dela med sig av. Men till slut blir mygg och knott olidliga, mörkret sänker sig och det är skönt att komma in i värmen. En ny dag väntar...