Det känns i kroppen

Vår i mitt "innersta rum"

Här bland cikorian skall växthuset stå! - SNART!!!

Det märks i kroppen att man inte är lika ung och energisk längre. Har jobbat för högvarv ett par dagar nu. Dels grävt och donat i trädgården, dels fixat en ny hage till alla mina får.

Spenderade faktiskt hela dagen i går med att fixa stolpar och tråd och sedan få 15 får med 24 lammungar att i gemensam trupp gå från ena hagen till den andra.

Ungefär hälften av lammungarna samtyckte. Dem börjar bli så stora nu att dem är att likställa med ett busigt ungdomsgäng. Så vad gör man när hälften av skocken är kvar i den gamla hagen, vägen är avstängd och man står där i sin ensamhet. Jo, man hämtar lammungarna en efter en genom att smyga fram till dem och ta tag i ett bakben, sedan bära dem till rätta stället. Detta tog på min rygg... vilket känns idag.

Några av mina busiga lamm...

Min trädgård är stor! För jag räknar all mark, med hagar och annat som min trädgård. Jag vill ha fint och iordning överallt. Känslan av lummig park... Det tar tid att hålla det i ordning. Men jag tycker det är kul, även om det tär på kroppen. Segt att komma igång på morgonen, men när man väl är igång, gäller det att hålla ångan uppe och inte sätta sig till.

Kirskål och brännässlor!

Men jag tar det faktiskt lugnt idag... även om det finns fler faktorer som bidrar till detta, än min onda rygg. Grannars förrymda hästar i min "trädgård" bland annat.

Det blir lite omplanteringar av småplantor till större krukor på altanen istället - kanske sätter jag mig och målar lite.