... Det måste man väl ändå kalla det...
Tiden som rinner iväg
Tankarna glömmer
Eller kanske är det så krasst
att prioriteringen inte görs
till förmån för allt man valt?
Att tiden går
märker man inte alltid
för man är så upptagen med att planera för det som komma skall
Eller att grubbla över det som inte blev gjort
Tiden väntar inte på att jag skall inser
att tiden är här och nu
Att om jag ska kunna leva
fullt ut
måste jag inse att
HÄR o NU
är
valet jag måste ta
Prioritera!
Men att upptäcka
att tiden går för fort kan vara svårt...
Tills man hittar tidsdokument
Bevis för att man tragglat i samma tankespår
inte bara i dagar o månader
utan i dekader...
Då slår tiden till med full kraft!
När man inser att INGENTING
har hänt av det planerande och grubblande
som upptagit tid, energi, lust och ork...
INGENTING
har ändrats!
Inaktivitet...
fastän tiden går
fastän man planerar och tror sig agera för ett bättre liv...
Att ändra på sig själv...
När tiden går så fort...
Hur många tidsdokument behövs
för att förändra en människas inaktivitet o stagnation?
En vinter?
En ny vår?
En ny handling sprungen ur tanken att jag faktiskt kan...
förändra inaktivitet
till
AKTIVITET!
Tänk då också lite på att tid inte är ett linjärt flöde. Vi människor, som förstår saker utifrån det vi ser, kanske skulle tänka tid som en spiralform? Den går runt men återkommer aldrig till samma punkt. Utsikt/insikt skiljer sig åt även när man förflyttar sig bara en aning i spiralen. Eller?:)
SvaraRaderaKanske är det därför som jag trott att jag agerat, men hela tiden lurat mig själv... Att det linjära flödet förvillat mig. Tills jag stod utanför och såg in... Spännande funderingar :)
SvaraRadera