1:a Advent

I morgon

är det redan den 1:a advent.

Och snön har vräkt ner hela veckan.

Vintern har landat med besked.

Landskapet har bytt skepnad

och insikten om att vi ännu inte trätt in i december,

gör att den bistra vinterkylan känns märklig.

Trädgården vilar

aktiviteterna har flyttat inomhus.

Förberedelser inför den stundande julen

fyller mig med glädje.

Adventsljus brinner

värmande o hemtrevligt i varje fönster.

Julens dofter smyger sin in i förtid...

I butiken

har den stora brasan tänts.

Gransriset har täckts av snön.

Lyktor lyser välkomnande.

Och inne i butiken

bjuds kunder på glögg o pepparkaka.

Det första ljuset

ska snart tändas.

Under tidig morgontimma,

medan morgonen fortfarande vilar

stilla o orörd.

Kram

Ulrika

Det är dags...

Första adventsveckan är här!

Och som på beställning kom kylan o snön.

Förmiddagen här på Galtholmen

är grå, kylig o snörik.

Ett underbart täcke lägger sig bekvämt tillrätta

och låter mig få den absolut riktiga känslan

för julens ankomst.

Trädgårdsarbetet

är nu en gång för alla,

åtminstone för detta året,

över och det som nu inte blev gjort får tålmodigt

invänta våren o värmen.

I äpplelunden

vilar en andäktig stillhet o ro.

Det är märkligt hur ett sådant lugn

kan infinna sig när man stiger

innanför häckens inramande famn.

På Aromaträdet sitter fortfarande löv kvar

fast här varit bitande kallt länge nu.

Kattsvansens

gråbruna fröstställningar tyngs ner av

den nyfallna snön och blir ett underbart

vintrigt stilleben.

Och i växthuset

har odlingssäsongens tid passerat.

Jorden som skulle tömmas ligger delvis kvar,

liksom glaset som skulle rengöras...

Tiden som tycktes så evig

försvann i ett nafs.

Snön ligger som ett lock över allting

dags att gå till ro och ladda batterierna

inför kommande säsong.

Ingen tar arbetet ifrån en, och tur är väl kanske det...

När våren kommer är lusten så mycket större.

KRAM

Ulrika

En morgon i november...

Så äntligen

kom då den efterlängtade solen.

Morgonen är krispig o nyväckt...

Förhoppningarna är stora,

som vanligt...

Troligen för stora!

Kanske är det därför som glädjen

inte känns fullkomlig...

Plommonträdet

ståtar i sin nakna skrud

mot den klarblå novemberhimlen.

Bryr sig föga om förhoppningar,

förväntningar, krav eller måsten...

Vet att det är dags att vila,

står stadigt o väntar tills det åter är dags

att vakna till liv.

Rosornas ännu gröna bladverk

förvandlas till ulliga lammöron

i frostens kyliga omfamning...

Inget blommar längre

i trädgården...

Men smyckad är den ändå,

av diverse vackra spiror som slingrar sig

vackert i morgonljuset o låter prismorna

dansa i solens uppgående strålar.

Dagen närmar sig!

Snart

badar hela trädgården

i novemberdagens sol!

Och troligen kommer även jag

att vakna till...

förhoppningen är stor!

KRAM

Ulrika

Dagarna innan...

...årets första riktiga snötäcke

lade sig tillrätta här hos oss,

hade vi några underbara dagar med

kall hög luft...

Frosten tog ett hårt

tag i trädgården o naturen runt omkring.

Det frasade o knastrade i gräset när man

tog sig till o från stallet...

Löven har lämnat

träden för i år,

och kvar står fantastiska trädskelett

och vajar i höstvindarna.

Våra två gamla lönnar

som paraderat utanför huset

under troligtvis hundra år...

skall få sig en hamling till senvintern.

Då liknar dem mest två jätteträpåkar...

Jag älskar denna

tid på året...

innan snön kommer o lägger sig bekvämt tillrätta.

Förberedelser inför advent,

med granris till fönster o korgar,

lyktor som tänds i skymning för att förstärka stämningen...
det är höjden av höstmys!!!

Men, så var det ju det här med

min rabatt...

Eftersom min rygg spelat mig spratt

denna höst, så har jag beslutat att inte mylla den på djupet.

Jag fyller på med jord ovanpå!

Hann precis tömma halva växthuset på

jord som gick till återanvändning här i rabatten,

innan snön kom!!!

Kram

Ulrika

Tider som flytt...

Även om det inte var

speciellt länge sedan som sommaren

värmde oss och omgav oss

med den allra underbaraste blommning,

så känns det just idag som en väldigt avlägsen tid.

Som om om det kunde varit ett år sedan...

Tiden rinner iväg så fort...

och vi med den.

Hinner inte tänka efter.

Dagarna går en efter en,

veckor passerar, månader går...

Trädgården blomstrar, fryser, multnar,

byter skepnad, går i idé,

vissnar o lägger sig till ro.

Kvar finns bilden

av dessa tider som flytt...

Bilder som kräver bevis för att kunna frammanas.

Bläddrar förstrött bland alla bilder

som jag lagrat i datorn,

och för varje bild som rullar fram på skärmen,

återkommer minnen av lycka och "aha"upplevelser ...

Den blå Biedermeieraklejan

som blommade så underbart i början av sommaren...

Fröer som jag sått,

som stått som små plantor ett helt år o mognat,

genom den iskalla o snörika vintern.

Och som sedan resulterade i denna ståtliga blomma!

Maidens Blush,

som slingrade sig runt ekstaketet,

med sin förföriska ljusrosa doft...

den doft, den sinnebild jag vill behålla

medan snön ligger vit och tät över min trädgård,

som gått i vila för detta år...

men som redan glädjer mig inför kommande vår.

KRAM

Ulrika

Tre systrar på vift

Lördagen

var egentligen tänkt som planeringsmöte

för vår moders stundande 70-årsdag,

men kom att bli till något helt annat.

Vi tre systrar hade

för en gångs skull bestämt oss

för att träffas o ha en underbar dag tillsammans...

att det råkade bli när jag fyllde år, gjorde utflykten ännu mysigare

Och platsen var självklar -

Hönö!

I strålande solsken
avverkade vi först en lång stund
på Aleks Konditori (bilder därifrån tog Cecilia...),
med mycket fnitter o härliga systerdiskussioner.
Sedan shoppade vi runt
i de mest charmfulla små butikerna nere vid hamnen.
Systrarna köpte födelsedagspresent till mig...
o sedan drog vi iväg med köpemat till vår lilla stuga
med utsikt mot Vinga fyr.



Efter mat o mera te
satte planerandet igång på allvar...
Datorer åkte fram, liksom Iphones.
Och det var då vi bestämde oss -
hädanefter ska vi fira våra födelsedagar
här i vår lilla stuga, bara vi tre tillsammans.
En heldag där vi tre kan njuta av nuet,
havet, minnen från barndomen...



Vi hann även
med en promenad i blåsten.
Jungfruvikens vackra promenadstråk
lockade fram spring i benen...
som tur var mötte vi inte alltför många andra.
Man kunde nog undra vad det var för
spralliga o ystra medelålders kvinnor
som hoppade omkring som kalvar på grönbete.



Catarina
fastnade på bild i min kamera...
Cecilia i någon annans.
Mer bilder kommer från vår härliga utflykt.
Dagen avslutades med solnedgång under bron till Fotö,
ytterligare en kopp te o uppröjning i stugan.
Lyckliga o fast beslutna om att göra om detta
for vi så hem var o en till sitt.

Kram
Ulrika

I väntan på kraft...

Återigen

faller ett kallt o ettrigt regn

o förvandlar det frostnypna landskapet

till grå massa...

Som tur är

finns bilderna från sommaren kvar.

Lätt att plocka fram o minnas,

nästan till o med doftminnas...

Som min gamla gula väldoftande ros till exempel...

Så lätt att glömma när allt är över.

Vi har inhandlat

ett nytt vackert hus till våra småfåglar!

Fågelholken är en kombination

av fågelholk o fågelmatare...

Holken hittade jag hos

Lotta på Avelsås.

Kanske blir det fler, för jag tycker dem är så otroligt söta!

Finns i olika färger...

kan bli en hel stugby:)

Än så länge,

kommer bara talgoxe, blåmes,

nötväcka o en o annan grönsparv.

Väntar på gulsparv, entita, domherre o

om vi har tur kanske något ovanligt...

Under tiden

bedrivs tiden framför brasan.

Ryggen som pajade förra fredagen,

är, med hjälp av värktabletter, på väg att bli bättre.

Men som sagt,

det blir en del tid att bara vänta på bättring.

Kram

Ulrika