En odlares innersta väsen

Jag är ingen mästerodlare -

inte heller har jag en trädgård i mästarformat...

Min trädgård är skapad av mig

efter mina idéer och tankar,

utan några som helst betänkligheter om hur "det ska vara".

Men jag känner

en sådan oerhörd glädje o lycka

när jag vandrar i min trädgård.

Även om där finns hörn som består av ogräs,

ställen som skulle behövas åtgärdas,

plantor som skulle behöva delas -

eller helt enkelt bara tas bort.

Grönsakslandet

är färdigt för i år.

Potatis i långa banor, på olika platser -

Anya, Solist, Asterix & Fontane.

Ärtor o bönor i fina pyramidställningar
Mängder med lök, morötter, palsternacka, rödbetor,

squash, pumpa, vitkål & grönkål...

står under bevattning o letar sig ihärdigt upp mot solen.

Trädgårdens växtlighet

kan jag gå o småmysa åt.

Jag är så nöjd o glad över vad jag lyckats åstadkomma hittills.

Ständigt ser jag möjligheter till förändring,

samtidigt som jag tycker om den som den är.

Det bästa är att jag själv bestämmer -

både när o hur o om jag ska...

I växthuset

förlorar jag mig själv fullständigt.

När jag kliver in genom dörren,

kliver jag in i en annan värld.

In i min odlarvärld.

Här finns inga krav, inga måsten,

ingen som säger "gör si, gör så"...

Glashuset blir en puppa

där jag - odlaren - kan frossa av lust o fägring.

Mitt alldeles eget innersta väsen...

KRAM

Ulrika