Pelargonlängtan och snöfrossa

Just som snön återigen

fullkomligt vräker ner utanför mitt fönster,

med en oerhörd hastighet,

och lägger sig ovanpå

det redan enmeter tjocka snölager,

som nu kapslar in hela min värld;

känner jag bara glädje!

Jag älskar faktiskt snön

Ibland tror jag att jag är ensam om det!

Överallt hör jag hur det klagas;

att det får räcka nu.

Men denna vinter har varit den mest underbara på flera år.

Jag vill ha varje vinter så här!!!!!

Då blir vetskapen om att

stunden vid äppleträdets blom

snart är här,

och det är

en lyrisk och angenäm tanke.

Bilderna i detta inlägg är tyvärr inte tagna av mig -

jag har hittat dem på nätet för länge sedan.

Vet därför inte vem som är upphovsman,

men jag hoppas att det är ok att använda mig av dem.

Jag tillskriver ju inte mig själv äran av att ha tagit dem.

Någonstans under det tjocka snötäcket

vilar min Alchemyst.

Tittar man extra noga där pergolan står,

sticker rosens grenar upp

- en del med brungröna blad kvar.

Även min New Dawn vilar där

i det tysta vita.

Det är en skön tanke att veta

att kyla och frost i år inte skadat henne.

Snarare har vintern skyddat henne från onda krafter.

Möjligtvis kanske hon och hennes väninnor har haft sällskap

av sorkar och möss som ilat omkring i skydd av snön.

Och pelargonerna!
Dessa underbara primadonnor
som nu sakta men säkert börjar återhämta sig
efter min osnälla behandling över vintern.
Det spirar och växer
i mitt pelargonrum...
Snart skall jag beskära och plantera om
- och då blir det ännu fler sticklingar.
I år är planen att kunna sätta pelargoner
i alla lådorna runt hela huset.
För jag älskar just PELARGONER.

Ha det underbart där ute...
(-2 grader kallt och ett ymnigt snöfall
- min lycka är stor!)